Bluesbrothers och vindmöllor

Vi besökte Vestas som tillverkar vindkraftverk. Vindmöllor säger de i Danmark. Vestas har byggt 46 000 möllor i 69 länder. Har 20 000 anställda i hela världen. De är värstingar i branschen men Kina ligger i hälarna. Vindmölllor är är en känslig bransch, känslig för opinion och politiska beslut. Energin må vara grön  men kommer de för nära brukar folk protestera: möllorna låter illa, är fula i landskapet och dödar fåglar. Men det sista är inte riktigt sant. Flyttfåglarna navigerar runt vindmöllefälten, säger Henrik Kudsk på Vestas. De lär sig helt enkelt att här står vindmöllor och de kan vara farliga.  

Med Bluesbrothers outfit ser vi tredimensionellt hur en mölla fungerar.
Vi sitter i en narcell, den typ av hus som står på toppen av en mölla.

Stick inte upp.

På väg in i vindkraftverket med tredimensionell film.

Så här stor är narcellen, topphuset på en mölla där  all utrustning sitter.
Stor som en tvårummare.

Katri posar vid en vinge. De största vindmöllorna har vingar som är 80 meter långa och en total rotordiameter på 164 meter.

Höskuldur och jag lär om vindkraftverk.

Den osannolika gryningspatrullen

Vi har varit i Århus i snart i tre veckor. Och masat oss ur bingen så gott som varje morgon. Sen har vi powerwalkat en timme före frukost. Åt alla håll har vi gått. Fort. Ilband sprungit. För att slippa gå upp tolv kilo i vikt som man tydligen kan göra på den här kursen. 

Och vi har sett staden vakna. Mött krogfolket på väg hem. Det var en lördagmorgon. Det var då vi  insåg vår storhet som spänstfenomen. Århus kommer att sakna oss som inslag i gatubilden. På lördag åker vi till Island och powerwalkar.

En repa runt Gamla stan. Via Abbey Road. Kjell, Gunilla, Oddrun, jag. Sonja fotar.

Längs stranden. En vanlig runda. Kent, Lillemor och jag.

Ner till hamnen. Snabbstudie av bygget Isbjerget. Sonja, Gunilla, Oddrun, Kjell och Kent.

Vårt bidrag till morgonrusningen.

Och vackra morgnar har vi upplevt. Hamnen vaknar.

Kristaller på rymmen i min hjärna

Jag vänder mig i sängen. Så där som man gör, med ett litet kast. Och det snurrar. Som i slänggungan på Grönan. Nej, värre. Jag böjer mig ner - det snurrar. Läskigt när man inte vet. 

Gick till dansk doktor i dag. Fina blodvärden. Snyggt blodtryck. Virus på balanssinnet? Nej, det trodde hon inte. Men hon trodde på kristaller. Vete fan hur det fungerar. Låter new age. Men de är en del av mig och ska finnas där. Kristaller kan ge sig av, glida runt och sätta gyron ur funktion. Inget farligt. Men obehagligt.

Nu får det bli hur det vill. Vi har tre fina veckor kvar på den Nordiska Journalistkursen, som hitills varit helt fantastisk . Får väl rumla runt bäst jag kan på Island och i Bryssel. Jag ska" försöka få med mig huvudet " lugnt och fint när jag rör mig, sa danska doktorn. Sen gå till öronläkare när jag kommer hem. De kan få fason på kristallerna och balanssinnet, sa hon. Jag är lite fascinerad, på samma gång, över allt skit man kan råka ut för.

Jag är stilla. Men det är världen som snurrar.

Så ser en arvtagare ut

"Jo, det finns ett släktskap"

Mera ville Johan Pedersen Uggla, 36,  inte säga om sig själv. Så frågan vilken relation han hade till den gamle mannen på det svartvita fotografiet på väggen i styrelserummet blev hängande i luften.. 

Maersk  Mc-Kinney Möller och  hans barnbarn Johan Uggla. 

Vi, nordiska journalister satt i konferensrummet i APM-terminalens huvudkontor i Århus och fick hitta på andra frågor att ställa till den biträdande terminalchefen. APM-terminalen är arbetsplatsen i hamnen där cirka 1000 containrar hanteras varje dag.650 lastbilar om dagen checkar in. Och Uggla pratade gärna om containertrafiken och världsmarknaden.Men att han är en av Danmarks rikaste arvingar och mannen på väggen hans morfar, fick vi räkna ut själva. Morfar var skeppsmagnaten Maersk Mc-Kinney Möller och morfarsfar AP Möller, legendarisk  grundare av AP Möller Maersk Group. 

 Johan Uggla är som arvinge och industriell kronprins  en av dem som ska vara med " och dela på miljarderna" vilket gör Uggla till  ett villebråd för pressen. Kanske inte underligt att han håller keft om det privata. 

Han  försöker tvätta bort Maersk-stjärnan från APM-terminalen. Det kan bli svårt. Den sitter överallt och  Maersk är själva  arvet.

Annars snakkede han en fullt förståelig blandinavisk med oss, med stark dragning åt svenska. Han är utbildad i Stockholm, har jobbat i Brasilien, sambo med en Venstre-politiker i Århus. 

När Johan Uggla stod intill morfars porträtt på huvudkontoret i APM-terminalen i Århus var det lätt att se de gemensamma dragen. Morfar dog 98 år gammal detta år, på drottning Margaretes födelsedag. Det är morfar Maersk Mc-Kinney Möller som drottningen har att tacka för att nya Operahuset i Köpenhamn ligger så fint mitt emot Amalienborg med hjälp av en  Maersk-donation på 2,3 miljarder kronor. Hon kan också tacka Danmarks rikaste redarfamilj för Amalienparken i huvudstaden. 

Vi är redo för en tur i containerterminalen.

I övrigt gav besöket i den gigantiska containerterminalen en inblick i dagens hamnliv - en staplad  historia, fylld av logistik och gigantiska lastfordon. .

Och vi kände oss som dagisbarn på utflykt i våra neonvästar. Men här har alla gula neonvästar, även Johan Uggla. Det var nog därför jag först tog honom för en it-kille där han stod och slet i sladdarna till sin powerpoint. 

 .

På AP Möllers huvudkontor i Århus.Johnny serverar läsk.

Grattis på 23-årsdagen Carl-Johan

Du är där och jag är här och Andréa är där och Gustav är där och Göran hemma. Spridda som satelliter i  varsina omloppsbanor. Och allt är som de ska och var tänkt och ändå är det konstigt. Allt gick så fort, vårt lilla liv tillsammans.

Nu ska jag lära mig stå på egna ben. Gratta barn med cyberkramar och FB-pussar.

Men den 10 november ska vi ha ett välkommenhemkalas för dig och ett hejdå-party för Andréa. Då ska vi lägga oss i samma bana en liten stund, docka och och titta på varann.  

Vi tog en glass på Zorba i somras.

Du sjunger: http://bit.ly/PI1OK2

Ghettot - en "zoologisk have"

Veckan gick som att valsa med höns. Vi var i Gellerup på studiebesök En invandrartät förort. Eller ett ghetto som man säger i Danmark utan att darra på manchetten. 

-Nej, jag tycker inte att det här ett ghetto. Det är en zoologisk have, sa Gordon Roberts som jobbat med barn och ungdomar i Gellerup i många år. Alltså, studiebesöken står som spön i backen. Här har även kronprinsessan Mary slunkit in på en lunchkrog. Mary är invandrare från Tasmanien, men bor mera centralt.

Gordon Roberts kom till Danmark på 70-talet. Han har sett det förändras. 

Det var i Gellerup som danska familjer hittade sin drömbostad i början av 70-talet. Det var nybyggt , lägenheterna stor och ljusa.  Det var före den vita flykten. Innan alla namn i trappuppgångarna berättade att här bodde folk med utländsk härkomst.

Det är lätt att bli deprimerad i förstäder som Gellerup. Fattigdomen är stor. Gellerup är faktiskt Danmarks fattigaste område. De vuxna, arbetslösa männen som stod och hängde i en korridor i den stora bazaren kan med bästa vilja i världen inte vara  bra förbilder för sina barn. Samtidigt finns så mycket kraft och vilja och stora ambitioner, se www.gellerup. 

Nahed El Baba o Saoussane El Abbas lagade maten till oss nordiska journalister, sedan svarade de snällt på frågor och vinkade adjö. 

Bazaar Vest

Bazaren sysselsätter mycket folk, ändå är arbetslösheten 50 procent i  Gellerup.

                                                                                                                                                                                            

Helle Hansen är ordförande i boendeföreningen i Gellerup. Hon  växte upp  här. Och här vill hon stanna.

Det här huset ska rivas.  Andra har rustats upp. 2000 nya kommunala arbetsplatser ska flyttas ut från centrala Århus till  Gellerup.

Karolina Romanoff , journalistkollega från Finland röker vattenpipa med damerna.

Fort Jyllandsposten

Välkomna till Jyllandsposten. Gå in en i taget, håll id-korten beredda.

 Vi hoppade på bussen ut till Jyllandspostens Århusredaktion i dag. En bunker bakom järnstaket. Rigorös  id-kontroll.  Låsta dörrar överallt. 300 meter därifrån bor Knut Westergaard, tecknaren som ritade karikatyren av Mohammed med bomb i turbanen. Den ständigt mordhotade Westergaard har  livvakter dygnet runt.

 Så ser det ut efter att Jyllandsposten publicerade Mohammed-teckningarna 2005.  För att press- och yttrandefriheten skulle prövas. Och muslimer i världen rasade, ambassader stacks i brand, Danmark bojkottades– och människor miste livet i sviterna av hatet.

Var det värt det?

Vi vet idag att Jyllandsposten fick anstränga sig hårt för att fram reaktioner på teckningarna. Först fick de inga alls. Då kallade tidningen till sig imamer, ställde frågor om vad de tyckte. Imamerna tyckte inte om teckningarna.  Inte särskilt förvånande. Deras svar blåstes upp och kallades protester. Stenen hade äntligen satts i rullning.

Ute i friheten igen. Kent Eikeland, GP i mitten.

Jag förstod kanske först i dag hur aggressivt språkbruket om invandrare är och har varit i dansk press och framförallt i Jyllandsposten. Och tänker: självklart har journalistiken och de provokativa rubrikerna drivit fram den extrema flykting- och invandringspolitiken i Danmark under de senaste tio åren.  

Så här säger för övrigt Jan Guillou om Mohammed-teckningarna: Varför ska yttrandefrihetens gränser alltid prövas på just muslimer?  Han föreslår att om Jyllandsposten vill pröva yttrandefrihetens gränser i Danmark skulle de utlysa en tävling:

-Vem gör den bästa teckningen av Jesus Kristus som blir våldtagen bakifrån av Anders Fogh Rasmussen och framifrån av Georg W Busch. Det vore väl att pröva yttrandefrihetens gränser?