Fort Jyllandsposten

Välkomna till Jyllandsposten. Gå in en i taget, håll id-korten beredda.

 Vi hoppade på bussen ut till Jyllandspostens Århusredaktion i dag. En bunker bakom järnstaket. Rigorös  id-kontroll.  Låsta dörrar överallt. 300 meter därifrån bor Knut Westergaard, tecknaren som ritade karikatyren av Mohammed med bomb i turbanen. Den ständigt mordhotade Westergaard har  livvakter dygnet runt.

 Så ser det ut efter att Jyllandsposten publicerade Mohammed-teckningarna 2005.  För att press- och yttrandefriheten skulle prövas. Och muslimer i världen rasade, ambassader stacks i brand, Danmark bojkottades– och människor miste livet i sviterna av hatet.

Var det värt det?

Vi vet idag att Jyllandsposten fick anstränga sig hårt för att fram reaktioner på teckningarna. Först fick de inga alls. Då kallade tidningen till sig imamer, ställde frågor om vad de tyckte. Imamerna tyckte inte om teckningarna.  Inte särskilt förvånande. Deras svar blåstes upp och kallades protester. Stenen hade äntligen satts i rullning.

Ute i friheten igen. Kent Eikeland, GP i mitten.

Jag förstod kanske först i dag hur aggressivt språkbruket om invandrare är och har varit i dansk press och framförallt i Jyllandsposten. Och tänker: självklart har journalistiken och de provokativa rubrikerna drivit fram den extrema flykting- och invandringspolitiken i Danmark under de senaste tio åren.  

Så här säger för övrigt Jan Guillou om Mohammed-teckningarna: Varför ska yttrandefrihetens gränser alltid prövas på just muslimer?  Han föreslår att om Jyllandsposten vill pröva yttrandefrihetens gränser i Danmark skulle de utlysa en tävling:

-Vem gör den bästa teckningen av Jesus Kristus som blir våldtagen bakifrån av Anders Fogh Rasmussen och framifrån av Georg W Busch. Det vore väl att pröva yttrandefrihetens gränser?