Vi ska till Bryssel - och vi stinker fisk!

Späckade sista dagar på Island. Här hinns knappt bloggas eller sovas. Men här kommer en summing -up-Iceland.

Hon var en osannolik guide, Margret Palsdottir. Redare med fem stora fiskebåtar och magister i språk. Hon sjöng för oss i bussen, drog sin ostrukturerade men roliga livshistoria för oss som dotter till en yrkesfiskare. Men berättade också om hur det var att leva med jordskalven.

- Vi sa alltid att vi måste vara sammen i fall jorden skulle gå i stykker.

Och berättade om hur det kändes att se pappa komma tillbaka levande från en olycka ut på havet. Olyckorna var vanliga.

Hon tog oss hem till Grindavik, till fiskfabriken hon driver med sina syskon. Jag har aldrig sett så mycket fisk. Vi såg den pinfärska torsken komma in och tas till vara i alla delar. Alla!

 De har 300 anställda, anläggningar i varje hörn av Island, även i Holland, delägare i New Foundland.

Vår guide Margret. "Jag var tio år" - hon kom inte så mycket längre i sin livshistoria.

Margret framför porträttet av sina föräldrar som startade fiskerifabriken. 

Vi hann med några varma källor emellan. Kokande, levande jordyta. Inte undra på att det smäller här ibland. 

På väg in i fiskfabriken. Annars är vi rätt snygga.

Alla borde ha rätt till tandläkare, tyckte Kent.
Jukka till vänster.

En torr rocka. De går på export. Till Nigeria till exempel.

Vi är ju journalister.

Damerna kastar torskhuvuden i bingen. Inget slängs bort.

En container torrfisk färdig för Nigeria. Jukka har inspekterat.

Det här torskmonsret har simmat omkring utanför Island.

Regnig utflyktsdag. Kallt. Vi ruschar fram och tillbaka till källorna.

Ingen försvann vid denna källa. 

Äntligen, vi når Blå Lagunen, en stor turistattraktion på Island.

Kursisterna flöt omkring i dimman. I 38-gradigt vatten. Ibland ännu varmare.  Lavasand på bottnen. Öl i kranar.

Karolina vill inte gå upp.

Inte Ingrid heller. 

Jag och Oddrun.

Jag är lik-nöjd i Blå Lagunen.

På kvällen, ett besök i Reykjaviks anslående konserthus Harpa. Drabbades också av krisen. Investerarna försvann.  Men stod klart förra året sedan staden bestämde att bygga det klart.

Steinunn Birna Ragnarsdottir, music director är själaglad över Harpa.

Knud och Jukka. 

Reykjaviks symfoniorkester spelar Disney-konsert med hallen full av föräldrar och barn.
 Nostalgiskt för alla. Man insåg vad de där Disney-filmerna gripit in i ens liv vad man än tyckt om den saken!
Min dotter Andréa VAR Lejonkungen under ett par års tid under sin barndom. Lade sig på alla klippor hon såg med tassarna framför sig. Nu har hon bytt identitet.

Vi mötte dem på stan. I massor. Elever från Kvennaskolan. Alla flickor hade olika klänningar.  På väg till ett firande som vi inte riktigt fattade.

Vi måste tvätta! Sonja har fått igång maskinen. Snart har vi fått ur den värsta fisklukten.

Vi tar avsked av Island - och av Audhild, vår trogna följeslagare och koordinator. Hon ska hem till Århus och jobba. Vi drar vidare till Bryssel.